Vickes boklåda
JÄVLA KARLAR
Nu är det mycket länge sedan jag skrev om böcker. Det betyder inte att jag inte läser hela tiden men det har inte funnits inspiration till att skriva om det jag läser. Men NU är det dags! Det är Jävla karlar av Andrev Walden, ni vet han som fick August-priset förra året, som fått inspirationen att infinna sig. Boken är vald av Pia i min bokcirkel till nästa träff, den längtar jag verkligen till!
Andrev växer upp med sin Mamma, sin pappa och sina två småsyskon i ett hus i en by. En pappa som aldrig arbetar och som tar till våld mot Andrev. Det är 1983 och Andrev får veta att pappan, som han i boken kallar för Växtmagikern, inte är hans pappa, han är pappa till småsyskonen men inte till Andrev. En lättnad för Andrev som skapar sin Pappa som indian utifrån de skärvor av information han får av sin Mamma. Mamman lämnar Växtmagikern med buller och bång och tar Andrev med sig. Småsyskonen bor ömsom hos Mamman och Andrev, ömsom hos Växtmagikern. Mamman fortsätter att träffa nya män som Andrev försöker förstå när de är på väg att bli en pappa och inte bara en man som Mamman känner. Sin egen pappa får han brev och presenter av då och då, men träffar aldrig då han bor utomlands. Andrev blir äldre och vi får följa honom, Mamman och syskonen genom flyttar runt om i Norrköping, och ibland utanför staden, och genom de olika papporna som kommer och går. Doften av Mammans hennafärgade hår, Mammans väninna Lilla molnet (eftersom hon kedjeröker), kompisarna på Waldorfsskolan, busen, porrtidningar, tjejer, glädjeämnen och ledsamheter. Det är förresten Lilla molnet som myntar uttrycket "Jävla karlar".
När Andrev kommer upp i tonåren och beskriver händelser som händer i hans liv skrattar jag, bitvis, högt av ingenkänning och över hur Walden beskriver det.
Språket är vackert, flödande och har många metaforer. Jag sveps med i berättelsen och har svårt att lägga den ifrån mig.
Läs Jävla karlar och njut!
Den börjar så här:
"EN GÅNG HADE jag sju pappor på sju år. Det här är berättelsen om de åren.
Om något låter påhittat kan du vara säker på att det är sant."
Bild från förlaget
Fick för mig att kolla efter en deckare på Nextory och snubblade över Fjällsjön av Anna-Karing och Björn Olofsson. En välskriven deckare som utspelar sig i och kring staden där jag brukar säga att mitt andra liv började, Kiruna, men även en hel del i norra Finland.
Kommissarie Britta Lindén har fått i uppdrag att leda en tvärgrupp med medarbetare från Sverige, Norge och Finland som ska lösa kalla fall som har koppling till de tre länderna. Med sig i gruppen har hon en rättsläkare från Norge som tagit frun och yngste sonen och flyttat till fruns barndomhem i Kiruna, en datatekniker från Helsingfors och en polis, som också är Brittas dotter, från Sverige. Det är skav hos dem alla på ett eller annat sätt och man får följa privatlivet parallellt med mordet de löser. Det största skavet är nog mellan mor och dotter kring faderns olösta försvinnande många år tidigare
Mordet är på en finsk medborgare, Seppo, som försvann från en ö i Torneträsk 20 år tidigare. Det är där boken tar sin början för Britta väljer att samla sin nya grupp där en söndagseftermiddag för att dra fallet. Utredningen kommer ta dem till norra Finland för att prata med anhöriga, vänner och ovänner till Seppo.
Fjällsjön är, som ovan nämnt, en välskriven deckare som avslutar alla trådar, det är inget som ligger olöst. Det som är lösa trådar är handlingen kring de fyra kollegorna i gruppen och deras privatliv, detta gör att jag är rätt säker på att det kommer en uppföljare till Fjällsjön. Där tror jag de börjar nysta i försvinnandet efter Brittas man. Det ser jag fram emot!
SKULDEN MAN BÄR
Den åttonde boken om Sebastian Bergman och hans kollegor inom polisens Riksmord, den åttonde och sista. Det är lite vemodigt att det är slut nu och vilket slut författarna Michael Hjort och Hans Rosenfeldt lämnar läsarna med!
Riksmord är på väg att läggas ned efter att en av poliserna i gruppen visat sig vara en seriemördare, chefen för gruppen har fått lämna och Vanja Lithner, en av poliserna i gruppen, har fått tagit över som chef. Alla i gruppen är stukade när de får in ett fall från Västerås där en mördad kvinna hittas mördad i en box med grisar på en jättelik grisgård. Ovanför boxen står det med röda bokstäver: LÖS DET HÄR, SEBASTIAN BERGMAN och under det 304136.
Således behöver Riksmord koppla in psykolgen Sebastian Bergman för att få hans hjälp att lösa mordet. Det hinner bli fler än ett mord och även de har meddelanden till Bergman.
Samtidigt får Sebastian meddelande om att en av hans tidigare patienter, Tim, har dött och budet kommer från Tims dotter. En dotter han aldrig har nämnt i de samtal han haft med Sebastian och mer och mer nystas upp som han sagt medn som inte varit sant.
Samtidigt släpps Sebastians stalker, Ellinor, ur fängelse och tar en ovälkommen plats i Sebastians liv.
Som vanligt är det välskrivet och Skulden man bär är spännande. Lyllos er som inte läst serien än, den rekommenderas varmt. Jag hoppas att författarna ändrar sig och skriver en bok till så småning om, jag kommer att slänga mig över den!
Ett ord för blod
Bild från förlaget
Till bokcirkeln denna gång var valet av bok Ett ord för blod av Faysa Idle. En bok med Faysas historia kring gängkriminaliteten i Järva, själv var hon boende i Tensta, född och uppvuxen där. En pappa som var frånvarande och försvann helt genom en flytt till Kenya. Kvar blev mamman med Faysa och hennes syskon, fem sammanlagt om jag förstått rätt.
Jag som tidigare läst Tills alla dör av Diamant Salihu och följt nyhetsrapporteringen i flera år kring gängkriminaliteten runt om i landet känner igen de stora händelser som Faysa skriver om. Det som är det intressanta är ju hennes liv i detta gängkrig, att hon är mycket involverad trots att hon står på sidan om det hela. Hon är syster till Shottazledaren Bilal och har genom det status men också ett ständigt hot mot sig.
Det är intressant att läsa författarens sida av gängkriminaliteten och den var mycket lättläst. Dock är jag ju språkpolis och språket lämnar mycket att anmärka på, detta trots att hon haft två medskrivare som är etablerade författare. Men det är kanske så att jag inte är "rätt" målgrupp. Tidsaxeln skorrar lite och det gör att jag som läsare inte hänger med i svängarna.
Ett ord för blod är helt klart läsvärd om man vill få en ung tjejs perspektiv på uppväxten i det utsatta Tensta med gängkriminaliteten runt sig och till och med i hemmet. Att hon vågat gå sin egen väg och tagit steget att skriva poesi och sedan denna bok, mot det som konvitionellt i hennes bakgrund och kultur.
Dessutom tycker jag det är otroligt strongt av henne att våga berätta, det ska hon ha all kred för!
Det går trögt att läsa just nu och det har varit så sedan i augusti när min Mamma gick bort. Hjärnan är inte riktigt där jag vill. Men det går bättre och bättre.
Årets första avslutade bok är Sara Strömbergs tredje bok om den underbara journalisten Vera Bergström. Skinn är precis som sina föregångare Sly och Skred mycket välskriven. Avsnitten som beskriver Veras känslor, tankar och liv är rent poetiska till och från och jag druknar i orden och texten och vill bara ha mer.
I mitten av 1990-talet sker ett bestialiskt yxmord på en man, Frank, och hans två små barn medans hans fru, Marit, är spårlöst försvunnen. Morden förblir olösta och Marits pappa kan inte släppa det som hänt hans familj och han håller hoppet uppe om att dottern fortfarande lever och han är säker på att det inte var hon som mördade sin familj. När tidningar runt om i landet ska gå ihop och göra en serie om olösta brott får Vera i uppdrag att luska i historien och hon hittar nya spår gång på gång men som bara är återvändsgränder. Men till slut får hon upp ett par spår som leder framåt.
Parallellt med Veras liv får man som läsare följa Frank och Marits liv deras sista dagar i livet. Främst Franks liv som fjällguide tillsammans med barndomsvännen Kåge. En gammal kärlek dyker plötsligt upp, tre renar slaktas under en fjälljakttur och Frank och Kåge försöker komma på vem eller vilka som gjort det.
Dessutom får man följa Roya som bor i en förort till Stockholm. Hon har en stor oro för 23-åriga sonen Sammy och det tar lång tid innan jag fattar varför den historien löper parallellt.
Skinn är otroligt välskriven, inga lösa trådar, fint ihopvävd och med vändningar som är helt oväntade.
Läs Skinn och få en fin läsupplevelse av en deckare som håller!
Bild från förlaget