2018 gjorde en cyklist en upptäckt som skapade nyhetsrubriker här i Södermanland, och till viss del även i rikspressen. Cyklisten fann en runsten som varit försvunnen sedan 1600-talet! En ny cykelbana var under produktion och där man grävt för anläggning lås runstenen. Utan cyklisten kunde runstenen fått fortsatt ligga kvar under marken eller, ännu värre, blivit krossad. Men nu står den stolt och rakt längs vägen ut till Mälaren utanför Eskilstuna med ett gravfält från järnåldern bakom ryggen.
Runstenar ger mig ståpäls av vördnad och härlighet. De våra första berättelser, vår första litteratur. Kan man då göra annat än känna vördnad?